Bearbetning av Kejsarens nya kläder
Har du sett det själv?
Läs den här sagan i appen
Sagorna läses bara i mobilappen. Skanna QR-koden för att öppna samma sida i din mobil.
Om du redan har appen installerad, tryck för att öppna sagan. Om inte, installera den först.
Så börjar sagan
Den morgonen doftade stora torget av varma munkar och nyskurna blommor. Trumpeterna ljöd. Hela riket hade kommit för att se Kejsaren tåga förbi. Han var en påfågel, så elegant att han bytte kläder sju gånger om dagen.
Alltihop började en vecka tidigare, när två skator kom till slottet med en sammetsask. ”Vi har med oss det allra senaste modet från grannriket”, sa de. ”Här har ingen det ännu. Ers Majestät skulle bli den förste.” Och så sänkte de rösten: ”Men märk väl: det här tyget kan bara de riktigt smarta se.”
Kejsaren tittade ner i asken och såg ingenting: bara luft. ”Kan det vara jag som är dum?”, tänkte han. Då spärrade han upp ögonen och sa: ”Vilket vackert tyg!” ”Alldeles underbart!”, sa den ene tjänaren. ”Jag har aldrig sett något liknande!”, sa den andre. Och det var sant.
Vill du veta hur det fortsätter? Läs och lyssna på hela sagan i Semillitas kostnadsfria app — utan reklam.
Guide för familjer
💭 Vad handlar berättelsen om?
Kejsaren i det här riket är en fåfäng påfågel som en vacker dag går ut i parad i en mantel som inte finns. Först går en härold och kungör att bara de riktigt smarta kan se den, och hela torget applåderar färger som ingen i själva verket ser. I folkmassan finns en liten killing, Brita, som inte får plats i första raden. Hon tar sig upp på den låga muren vid fontänen och tittar. Det hon ser därifrån stämmer inte med det alla andra säger, så hon går ner för att ta reda på saken på nära håll.
💡 En kul detalj: den här sagan är mest känd i den version som dansken Hans Christian Andersen skrev 1837, men den berättades redan femhundra år tidigare, och på spanska: den finns i El Conde Lucanor, boken som don Juan Manuel skrev klart 1335. Det som däremot är Andersens idé är att låta någon liten säga högt det som hela torget tiger om. Här är det Brita som har den rollen, hon som inte ens hade lyckats få en plats där hon kunde se ordentligt.
🧠 Vad lär sig barnen?
- Att man kan titta en gång till: om det man ser inte stämmer med det de andra säger, kan man gå närmare och ta reda på det
- Att ta reda på något inte är detsamma som att bråka: Brita försöker inte övertyga någon eller säga emot, hon sträcker bara fram klöven och tittar vad som finns där
- Att titta upp mot himlen i tid – se molnen komma och förbereda sig innan första droppen faller – är något praktiskt som barnen kan göra samma dag som de stänger boken
- Att folk ibland säger att de ser sådant de inte ser, och inte för att de är dumma: ingen tycker om att vara den enda som sticker ut inför alla
- Att vuxna kan ha fel med stor säkerhet och på ett mycket artigt sätt, och att det inte ändrar något av det man själv har tagit reda på
- Att man kan stå fast vid det man har sett utan att någon bekräftar det, och fortsätta med sin dag utan att bli arg eller tjata
🤝 Hur fortsätter man samtalet?
- ”Har du någon gång sett något när alla andra sa att det var annorlunda? Vad gjorde du då?”
- ”Om något inte stämmer för dig, hur skulle du kunna ta reda på det själv?” Brita bråkar inte med någon: hon går fram och tar reda på det. Den delen av sagan kan man härma precis som den är.
- ”Har du någon gång gjort något bara för att de andra gjorde det? Vad gick genom huvudet på dig precis innan?”
- ”Hur märker man att det ska börja regna innan första droppen faller? Vilka andra saker kan man se komma om man är uppmärksam?”
- ”Vad kan man göra när en vuxen förklarar något med stor säkerhet och det ändå inte stämmer för en själv?”
🎯 Pedagogiskt fokus
Den här sagan ställer inte något till rätta i slutet: ingen erkänner det Brita har tagit reda på, och Kejsaren lär sig ingenting. Det är avsiktligt: att stå fast vid det man har sett även när ingen följer efter är en sak, och att övertyga andra är något helt annat, och boken lovar bara det första. Det är värt att se med värme på bykvinnan som ställer sig i kön: hon är inte dum, hon är någon som tittar på sina kläder, tittar efter vem som tittar på henne och gör som alla andra. Det man tar med sig är inte en mening, utan två konkreta handlingar: att titta en gång till när något inte stämmer, och att titta upp mot himlen i tid.
Fler sagor du kan gilla
