Astrid och hennes morfar intill en teckning av en elefant med åtta ben.
Saga från nyhetsbrevetSå får du den →

Åtta ben till en elefant

Läs den här sagan i appen

Sagorna läses bara i mobilappen. Skanna QR-koden för att öppna samma sida i din mobil.

Om du redan har appen installerad, tryck för att öppna sagan. Om inte, installera den först.

Ladda ner på App StoreLadda ner på Google Play

Så börjar sagan

Blyertspennans spets skrapade mot det tjocka papperet. Astrid ritade det åttonde benet under elefantens mage. Några ben nådde ända ner till marken. Andra stack ut åt sidorna. Hon lade suddgummit på bordet och lyfte upp papperet.

Morfar satt i fåtöljen och läste. ”Morfar, titta vad jag har gjort.” Han tittade upp från boken och log. ”Nämen, en elefant.” Astrid lade tillbaka papperet på bordet framför honom. ”Jag kommer snart. Jag ska på toa.”

Morfar lade in bokmärket och stängde boken. Han tog upp teckningen och rättade till glasögonen. ”Men vad har du ritat, en elefant eller en spindel?”, frågade han högt för att hon skulle höra. Astrids svar hördes från toaletten, blandat med bruset från kranen. Han uppfattade inte orden.

Vill du veta hur det fortsätter? Läs och lyssna på hela sagan i Semillitas kostnadsfria app — utan reklam.

Ladda ner på App StoreLadda ner på Google Play
Illustration av Åtta ben till en elefant — 1
Illustration av Åtta ben till en elefant — 2
Illustration av Åtta ben till en elefant — 3
Illustration av Åtta ben till en elefant — 4
Illustration av Åtta ben till en elefant — 5

Guide för familjer

💭 Vad handlar berättelsen om?

Astrid är fem år och vill visa en teckning för sin morfar. Han tycker att något behöver rättas till och ändrar på teckningen utan att fråga henne. En eftermiddag tillsammans blir en berättelse om hur ont det gör att inte bli lyssnad på och om att ta hand om en relation när man har sårat någon.

🧠 Vad får barnen lära sig?

  • Att lyssna hjälper oss att förstå vad någon vill uttrycka innan vi lägger oss i det personen gör.
  • Att visa respekt för en teckning innebär att fråga innan vi ändrar på den, även när vi tror att vi hjälper till.
  • Sorg och ilska behöver tas på allvar också när den som har sårat oss tycker om oss.
  • Att göra det bra igen kräver att vi erkänner att vi har sårat någon och visar omtanke genom handlingar som respekterar den andras val.
  • Även vuxna behöver öva på att hejda en impuls genom att stanna upp innan de rättar till något eller talar om hur det ska göras.
  • Att få den tid man behöver innebär att få fortsätta vara ledsen efter en ursäkt, utan att behöva svara genast.

🤝 Hur kan vi prata vidare?

  • ”Vad tror du att Astrid ville dela med sig av när hon kom med sin teckning?”
  • ”Vad kunde morfar ha frågat innan han tog suddgummit?”
  • ”Hur skulle han kunna finnas där för Astrid medan hon fortfarande är ledsen?”
  • ”När du visar något du har gjort, hur vill du att andra ska titta på det tillsammans med dig?”

🎯 Pedagogiskt förhållningssätt

Berättelsen tar flickans smärta på allvar när någon ändrar det hon har uttryckt utan att lyssna på henne. Rätten till respekt beror inte på hur bra hon kan rita. Ansvaret för att göra det bra igen ligger hos den vuxne, som kan erkänna sitt misstag och öva på att hejda impulsen att ingripa. Flickan får behålla sina val och ta den tid hon behöver, utan att trösta honom eller förlåta genast. Samtalet kan handla enbart om personerna i berättelsen; barnen väljer själva om de vill dela med sig av egna upplevelser.

Fler sagor du kan gilla

Illustrerad barnberättelse. Nora, en flicka på ungefär sju år, sitter i en pappkartong dekorerad med tuschteckningar (en raket, en sol, fiskar, vågor), med en arm i luften och ett strålande ansikte. Runt henne ett stråk av stjärnor och en havsvåg, och färgglada fiskar som simmar i luften, som hennes fantasi; tuschpennor utspridda på golvet i ett mysigt vardagsrum. En berättelse om hur tristess kan väcka fantasin, för barn mellan 6 och 8 år.
Illustrerad barnberättelse om kapten Sotavento, en pojke som löser konflikter med empati och tystnad i stället för våld och blir vän med en kraken. Lärorik berättelse om sinnenas känslighet, att lösa konflikter och respekt för barn mellan 5 och 7 år. Kort berättelse med värderingar om att iaktta och om vänskap.
En tvättbjörnsfamilj i soffan: Toki (en liten tvättbjörn) sitter bredvid sin mamma, som håller lillebrorsan insvept i en vit filt med ett jordgubbsgosedjur vid sin sida. Pappa sitter på andra sidan soffan, och morfar och mormor står bakom. Alla ser varmt mot läsaren. En varm och öm stämning.
En liten apa i senapsgul hängselbyxa, knäböjande i gräset, kramar sin blå träbil mot bröstet. Bilen saknar ett hjul. Apan har tårade ögon och en ledsen min, precis innan gråten bryter ut. Luften runtomkring har en varm rosa ton.