

Har du sett det själv?
Kejsaren i det här riket är en fåfäng påfågel som en vacker dag går ut i parad i en mantel som inte finns. Först går en härold och kungör att bara de riktigt smarta kan se den, och hela torget applåderar färger som ingen i själva verket ser. I folkmassan finns en liten killing, Brita, som inte får plats i första raden. Hon tar sig upp på den låga muren vid fontänen och tittar. Det hon ser därifrån stämmer inte med det alla andra säger, så hon går ner för att ta reda på saken på nära håll.
💡 En kul detalj: den här sagan är mest känd i den version som dansken Hans Christian Andersen skrev 1837, men den berättades redan femhundra år tidigare, och på spanska: den finns i El Conde Lucanor, boken som don Juan Manuel skrev klart 1335. Det som däremot är Andersens idé är att låta någon liten säga högt det som hela torget tiger om. Här är det Brita som har den rollen, hon som inte ens hade lyckats få en plats där hon kunde se ordentligt.
Den här sagan ställer inte något till rätta i slutet: ingen erkänner det Brita har tagit reda på, och Kejsaren lär sig ingenting. Det är avsiktligt: att stå fast vid det man har sett även när ingen följer efter är en sak, och att övertyga andra är något helt annat, och boken lovar bara det första. Det är värt att se med värme på bykvinnan som ställer sig i kön: hon är inte dum, hon är någon som tittar på sina kläder, tittar efter vem som tittar på henne och gör som alla andra. Det man tar med sig är inte en mening, utan två konkreta handlingar: att titta en gång till när något inte stämmer, och att titta upp mot himlen i tid.
Odla din trädgård med fler berättelser som denna i Semillita-appen.
Hämta appenFör att erbjuda de bästa upplevelserna använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. Samtycke till dessa tekniker gör att vi kan behandla data som surfbeteende eller unika identifierare på denna webbplats. Att inte samtycka eller att återkalla samtycket kan påverka vissa egenskaper och funktioner negativt.